SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1898  
AFSKRIDA a3v~skri2da, v. -er, -skred, -skredo, -skridit, -skriden (se för öfr. SKRIDA). vbalsbst. -ANDE, -NING.
Etymologi
[fsv. afskridha; jfr d. afskride, t. abschreiten]
1) (†) gå bort l. aflägsna sig l. afvika. Ett får af hiordenom afskred, / Och kom i öknen stygga. Ps. 207: 2 (1695). — bildl. Fosz 544 (1621). Man (har) .. någorlunda ifrån denne strängheten afskridit. Underv. f. princess. 73 (1699). Excursion .. or digression, afskridande från hufvudsaken. Serenius (1734). — i ngt utvidgad bet.: nedsjunka, urarta, falla i värde, deklinera. Thenne tijdz Biskopars stånd och handel (är), aff the förste gamble frome Biskopars effterdöme och godha lefwerne, til itt grundlöst, falskt och förargelighit Stånd, .. aldeles .. affskrijdhit och förwandlat wordet. Fosz 239 (1621). jfr: Abschreiten .. afskrida. décliner. Dähnert (1784).
2) (mindre br.) glida af, skrida ned. Rinman i VetAH 19: 24 (1758). Förblödning (inträffar säkert), om förbandet, t. ex. nattetid, utan eftersyn skulle afskrida. Hartman 409 (1828). Väggstenar, som uppbära en .. något afskriden .. täckhäll. Holmberg Bohusl. 3: 177 (1845). Dalin (1850).
Anm. I bet. 2 (utom i part.) hellre SKRIDA AF.
Spoiler title
Spoiler content