a) i eg. bet.: skrift, som afskrifvits efter annan skrift, bok o. d.; skrift, affattad i (fullkomlig) öfverensstämmelse med en hufvudskrift; dublett af akt l. dokument; kopia. Förete en handling i afskrift. En trogen l. vårdslös afskrift. Bevittna, bestyrka, vidimera, kollationera en afskrift. Taga (en) afskrift af ngt. Copia eller affschrifft .. aff ett breff. G. I:s reg. 16: 206(1544). Laurelius i KOF II. 1: 187(1659). Nu är boet upteknadt; tå bör en afskrift af uptekningen .. hos Domaren ingifvas. ÄB 9: 4 (Lag 1734). Det (var) af vigt, att hvarje afskrift fullkomligt liknade sin urskrift. Rydberg Ath. 273(1859, 1866). De Geer Minnen 1: 201(1892). — (mindre br.) med prep. efter. Denna uppteckning är en dålig afskrift efter den gamla redaktionen. Klemming Rimkr. 3: 281(1868). — (†) med prep. på (uppå). Her effter schal plat ingen copia eller afscrifft upå nagen dom .. utgifvin blifva. RA 1: 264(1540). Affskriffter wppå alle Quittenzer. FH 3: 206(1554). — (ännu br.) om plagiat o. d. Qvist Præs. i VetA 9(1782). jfr AFSKRIFVA 1 aslutet.
b) bildl. Then naturliga lagens afskrift i förnuftet. Rydelius Förn. 331(1737).
Ssg (till 2 a): AFSKRIFTS-SAMLING30~ l. 31~20. Afskriftssamlingar (diplomatarier). E. Hildebrand i NF 3: 1241(1880). Palmskjölds afskriftssamling .. uppgick till omkring 500 volymer. Forssell i SAH 58: 235(1882).
