(numera föga br.) vbalsbst. af AFSKRÄCKA.Lind(1749, under abschreckung)). Huruvida .. afskräckelse och nödvärn in(n)efatta allt, som .. hör till straffets ändamål och rättsgrund. Schlyter Jur. afh. 1: 267(1837). — (†) skygghet, motvilja. Wij fattige syndare .. haffuom .. försyn och affskräckelse, til at bidia något aff Gudi. P. J. Gothus Helg. C 8 b(1593). — (†) vedervilja, afsky. P. J. Gothus Rel. art. 290(1603).
