SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1898  
AFSKRÄCKELSE a3v~skräk2else, r. l. f.; best. -en.
(numera föga br.) vbalsbst. af AFSKRÄCKA. Lind (1749, under abschreckung)). Huruvida .. afskräckelse och nödvärn in(n)efatta allt, som .. hör till straffets ändamål och rättsgrund. Schlyter Jur. afh. 1: 267 (1837). — (†) skygghet, motvilja. Wij fattige syndare .. haffuom .. försyn och affskräckelse, til at bidia något aff Gudi. P. J. Gothus Helg. C 8 b (1593). — (†) vedervilja, afsky. P. J. Gothus Rel. art. 290 (1603).
Ssg: AFSKRÄCKELSE-TEORI3100~102. [jfr d. afskrækkelsestheori] (föga br.) = AFSKRÄCKNINGSTEORI. Biberg 3: 61 (c. 1823). Schlyter Jur. afh. 1: 231 (1837).
Spoiler title
Spoiler content