AFSKUGGA a3v~skug2a, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING (se d. o.).
Etymologi
[jfr d. afskygge; jfr äfv. t. abschatten]
1) (mindre br.) frambringa en skuggbild l. en (ljus)svag afbildning af (ngt). Lampan afskuggade den skrifvandes hufvud mycket förstoradt på väggen. Tegnér 4: 281 (1836). Den kropp som hon (dvs. skuggan) afskuggar. Thomander Pred. 2: 462 (1849). jfr: Liksom på ett spegelglas, på hvilket tennfolium äfven är lagdt löst, likväl en matt bild afskuggas. Törneros Bref 2: 84 (1826). — refl. o. pass. i intr. bet: afteckna sig ss. skuggbild. Löfverket afskuggade sig l. afskuggades på väggen.
2) (mindre br.) gifva vederbörlig skuggning åt (teckning o. d.); schattera. Afskugga en teckning.
