publicerad: 1898
AFSKYLD, f.; pl. -er.
Ordformer
Etymologi
[fsv. afskyld; jfr isl. afskyld]
1) (†) afgift, utskyld. Ath then fatige icke skulle .. draga mere skatt, eller andre affskyller, aff szin ringe Jordh och äger, än then rige giör, aff sine store äger. G. I:s reg. 13: 206 (1541). — jfr AFGÄLD 1.
2) (†) afkastning, afkomst, inkomst (af jord). Wij .. vnne oc vplate .. hustrv karin .. tesse .. godz oc gårda med alla theris affskyller oc tilägor. G. I:s reg. 6: 304 (1529). Därs. 13: 39 (1540). Tegel G. I:s hist. 2: 126 (1622). — jfr AFGÄLD 2.
Spoiler title
Spoiler content