AFSKYNDA a3v~ʃyn2da, v. -ade. vbalsbst. -ANDE.
1) (†) tr.: skyndsamt affärda l. befordra (ngn). (De) affskyndade .. then Skalcken .. åth Rostock. Girs G. I:s hist. 98 (1630).
2) (numera knappast br.) refl.: skynda sig åstad l. bort. Förordn. 20 Aug. 1646, mom. 6.
3) (föga br.) intr. = 2.
Anm. I bet. 2 o. 3 hellre (utom i part.) SKYNDA (SIG) AF.
