AFSKÅLLA a3v~skol2a, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING.
1) medelst skållning aflägsna l. afskilja; skålla bort. A(fskolla) skinnet .. på ett finger. Dalin (1850). Sedan galten blifvit slagtad, afskollar man borsten. Sv. reddejan enl. Kindblad (1867). jfr: 2 stycken kalf-fötter som (dvs. på hvilka) håret är afskållat. Warg 7 (1755).
2) medelst skållning befria (en kropp) från ämne l. föremål, som sitta fast på (dess) yta; renskålla; behörigen skålla. Afskålla .. svin. Lindfors (1815). Afskollade och afvattnade kalffötter. Zetterstrand Kokb. 574 (1863). Risgrynen .. afskållas i vatten. Hagdahl Kok. 431 (1879).
