SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1898  
AFSLUNGA a3v~sluŋ2a, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING.
slunga bort l. åstad. En sten afslungade Ajas. Johansson Hom. Il. 14: 409 (1848). Nyblæus Statsm. 17 (1864, 1882). Lokomotivpersonalen afslungades (från lokomotivet, hvars ångpanna exploderade). GHT 1893, nr 222 A, s. 3. — jfr SLUNGA AF.
Spoiler title
Spoiler content