publicerad: 1898
AFSLUTA a3v~slɯ2ta (a`fsluta Weste), v. -ade (Weste (1807) upptager bl. denna böjning, som numera är den vanligare i alla br. bet. utom I 7 o. II) l. -er, -slöt, -slöto, -slutit, -sluten (numera i sht i bet. I 7, dock så, att i sup. o. p. pf. formerna på -at o. -ad något föredragas (se anm. under II 1); enl. Sahlstedt (1773) är formen på -ad oriktig; se för öfr. SLUTA o. BESLUTA). vbalsbst. -ANDE, -NING (se d. o.); jfr AFSLUT.
Etymologi
[jfr d. afslutte, mnt. afsluten, holl. afsluiten, t. abschliessen]
I. motsv. SLUTA i bet.: bringa till slut; upphöra.
1) bringa till slut l. fullborda (ett företag, arbete o. d.), göra färdig, lägga sista handen vid. Det återstående arbetets afslutande. 2 RARP 3: 262 (1723). Mitt förra, så hastigt afslutade (bref). Almqvist A. May 20 (1838). Snillena icke blott fullända och afsluta det gamla; de grundlägga äfven det nya. Ljunggren i SAH 41: 4 (1866); jfr 3. Dessa minnen gå till sommaren 1888 .. och deras författande afslutades den 6 december 1889. De Geer Minnen 1: Efterskrift (1892). — särsk.
a) med prep. med. Han afslutade sitt tal med en kort bön; jfr 2. — (föga br.) med bibegrepp af fulländning [jfr fr. finir]. Såsen afslutas med sockret, citronsaften och några korn cayenne. Hagdahl Kok. 633 (1879).
b) [jfr t. abschliessen] abs. Jag afslutar .. nu. Rydberg Varia 1: 135 (1894; om en skriftlig uppsats); jfr 2.
2) utan betoning af fullbordande verksamhet: låta (ngt) komma till (sitt) slut l. taga slut l. upphöra (på visst sätt l. vid viss tidpunkt osv.); uppnå slutet af (ngt); formligen l. definitivt upphöra med (ngt); sluta. Han afslutar vanligen sin dag vid spelbordet l. med ett teaterbesök. Malmö högre läroverk för flickor afslutar i dag sitt fjärde läsår. Wåhlin Skolt. 219 (1888); jfr 4. Ångfartygen .. ha för året afslutat sina resor och gått i vinterqvarter. SD (L) 1895, nr 338, s. 4. — pass. o. refl. i intr. bet.: sluta, upphöra, taga slut.
a) pass. Ingen tid studeras historiskt, förrän en epok är väl afslutad. Törneros Bref 1: 165 (1825). Fahlcrantz 4: 168 (1836). Foten (på dopfunten) .. afslutas med en ring. Brunius Gotl. k. 2: 67 (1865); jfr AFSLUTNING 1 b. Diktsamlingen afslutas med en vacker sång till den Evige. Wirsén i PT 1883, nr 227, s. 3. — (mindre br.) De korta frambenen (på sjökon) afslutades tvärt, utan fingrar eller naglar. Nordenskiöld 2: 273 (1881).
b) [jfr t. sich abschliessen] (föga br.) refl. Första afdelningen .. afslutar sig nu. Törneros Bref 1: 8 (1823). Med året 1705 afslutar sig .. en hufvuddel af Arvid Horns lefnadsbana. Svedelius i SAH 54: 242 (1878).
3) [sannol. utveckladt ur 1, 2] bilda slutpunkten l. slutlänken i (ngt); i sht med saksubj. A(fsluta) ett tåg: agmen claudere. Cavallin (1875). Luthers koral afslutar dagens .. samqväm. Wirsén i PT 1883, nr 141, s. 3. Den krönande kranslist .. som upptill afslutar väggarna (i de egyptiska templen). Upmark i NF 15: 1550 (1891). NF 17: 728 (1893).
4) (högtidligt l. vederbörligen) tillkännagifva upphörandet af (ngt, som för tillfället pågår l. eger rum); förklara (ngt) slutadt; i sht om allmän sammankomst l. gemensamt företag. Hertigen afslöt detta .. Mötet med upmuntran til Finnarne at stå vid hans sida. Celsius E. XIV:s hist. 108 (1774). Fastän riksdagen var högtidligen afslutad, afslutades icke genast riksdagsgöromålen. Malmström Hist. 5: 219 (1877); jfr 1. Den 8 december (1863) afslöts riksdagen. De Geer Minnen 1: 258 (1892). Ett större antal talare .. yttrade sig .. innan diskussionen afslöts. SD (L) 1895, nr 312, s. 5; jfr 2 a. jfr: Jag förklarar härmed riksdagen afslutad. Oscar II Skr. IV. 2: 5 (1873); jfr 1, 2.
5) [jfr med afs. på bet. BESLUTA, äfvensom fr. décider] bringa (ngt, som är föremål för tvist, tvifvel, ovisshet osv.) till bestämd(t) slut l. utgång; afgöra.
a) (†) fatta bestämdt beslut, fälla utslag l. dom med afs. på (ngt); jfr AFGÖRA II 2 b. Hvad som intet afslutit är, kan anstå til nästa sammankomst. 2 RARP I. 1: 98 (1719); jfr 1. (Eder naturliga böjelse) vill ofta afsluta (décider) de störste Saker med de minste Skiäl. Ehrenadler 1021 (1723). Lagen .. lemnar mera til Domaren at afsluta .. i brottmål .. än i tvistemål. Nehrman Jur. cr. 9 (1756). Trolle-Wachtmeister 1: 135 (1808). — (mindre br.) närmande sig 1. Guds ord .. löser tviflet och häfver betänkligheten och afslutar striden. Wallin 1 Pred. 1: 388 (c. 1830?).
b) (†) fastställa l. bestämma; jfr AFGÖRA II 2 e. Celsius G. I:s hist. 125 (1746, 1792). Man har .. icke så hastigt kunnat afsluta huru visiter skola göras. SP 1779, s. 325.
c) (†) närmande sig 7: slutligt öfverenskomma; i sht pass., opers.; jfr AFGÖRA II 2 d. Topp! .. Det är då afslutadt. Björn Den dygd. 2 (1794). Det är nu alldeles afslutadt emellan kungen och England, att denna senare makt garanterar honom .. Norge. Trolle-Wachtmeister 1: 97 (1808).
6) uppgöra (räkenskaper, räkning, skuld osv.).
a) [jfr holl. eene rekening, een koopmansboek afsluiten, t. eine rechnung abschliessen] i sht handel. o. kam. bringa (räkenskaper o. d.) till (deras) slutliga o. definitiva skick; saldera (en räkning). HSH 1: 291 (1743). Afsluta en räkning eller räkenskaps bok. Sahlstedt (1773). Om Hans Maj:t ville hafva statskontorets bok afsluten med eller utan statsbrist. Adlerbeth Ant. 1: 14 (c. 1792). Vid statsräkenskapernas afslutande. Granberg i VittAH 10: 7 (1810). A(fsluta) .. ett konto. Dalin (1850). Afsluta .. räkningar emot hvarandra. Jungberg (1873). Afsluta .. en hufvudbok. Dens. Landskamereraren hade försummat att afsluta fem års landsböcker. Odhner G. III:s hist. 1: 310 (1885). — bildl. Leontes .. afslutar sin räkning med lifvet. Cavallin Skr. 35 (1879). Ministären .. hade några .. kinkiga räkningar att med riksdagen afsluta. De Geer Minnen 2: 30 (1892).
b) (föga br.) uppgöra (skuld o. d.). En .. Commission var förordnad, att granska och afsluta alla Kronans liqvider. Franzén Minnest. 1: 194 (1816). Sverige hade .. afsändt Majoren Malcolm Sinclair .. för att afsluta Carl XII:s skulder. Ekelund Fäd. II. 2: 78 (1831).
7) gm aftal bringa till stånd, slutligt öfverenskomma om, uppgöra. Afsluta en öfverenskommelse. — särsk.
a) [jfr t. das geschäft abschliessen, fr. conclure une affaire, un marché, eng. conclude a marriage] med afs. på privata aftal.
α) med afs. på affär, köp, kontrakt o. d. Alla med Kronan afslutade köp. Schönberg Bref 3: 215 (1778). Handlen afslöts om det hus .. (Akademien) nu innehar. Adlerbeth Am. i VetA 21 (1800). De villkor, hvarpå befraktningen är afslutad. Smedman 5: 5 (1872, 1893). (Sinclair) afslöt .. ett kontrakt med bondeståndets sekreterare. Odhner G. III:s hist. 1: 43 (1885). Bolaget .. måste upphöra att afsluta lifförsäkringar i Preussen. SD (L) 1895, nr 276, s. 1. Aktiebolaget .. har .. med Vesterbottens enskilda bank afslutat ett nytt 5 proc. obligationslån. Därs. nr 304, s. 2.
γ) med afs. på giftermål l. aftal om sådant. Giftermålet blef i går afslutadt. Widegren (1788). Grossörskan afslöt ett nytt äktenskapsparti. Blanche Tafl. 2: 20 (1845, 1856). Afsluta (dvs. göra, upprätta) äktenskapsförord. Olivecrona Mak. gift. 236 (1859); jfr α. — (föga br.) Desse .. personer .. (hade) sammankommit .. at .. afsluta giftermåls-vilkoren. Dalin Hist. 1: 607 (1747).
δ) (numera knappast br.) med afs. på pris; jfr 5 c. Afsluta priset, To agree upon the price. Widegren (1788). Almqvist (1842).
ε) (i sht handel.) intr.: träffa öfverenskommelse l. aftal (om ngt), uppgöra; jfr 5 c. Riks-Skattmästaren (skulle) afsluta med Köpmän om försträckning till Kronan. Hallenberg Hist. 1: 274 (1790). Med skepparen afsluta om farten. Cederborgh Ungd. tidsf. 3: 91 (1834). Afsluta om priset .. agree upon the price. Jungberg (1873).
b) [jfr t. einen frieden abschliessen, fr. conclure un traité] med afs. på fred, fördrag, stillestånd o. d.: sluta, ingå. Schönberg Bref 2: 139 (c. 1778; om fred). Alliansen med Frankrike (blef) afsluten på tio år. Geijer II. 5: 70 (1838). Sedan .. (A. Oxenstierna) afslutat .. freden i Brömsebro. Fryxell Ber. 9: 25 (1841). Prinsens förtrogne .. ankom för att afsluta vapenhvilan. Palmblad Norge 269 (1846). Tessin afsluter fördrag med kejsaren. Malmström Hist. 1: 261 (1855). (År 1873) afslöts .. med Belgien en ny traktat. Forssell Stud. 2: 363 (1888).
II. motsv. SLUTA i bet. tillsluta, stänga.
1) [jfr t. ein abgeschlossenes wesen] i p. pf. ss. adj.: som bildar ett väl sammanhängande o. från annat skarpt afskildt helt. Katolska kyrkan söndrade, till följd af sitt afslutna hierarkiska system, presterskapet såsom en särskild kast ifrån folket. Tegnér 4: 255 (1836). Skulptörens verk skall stå vid vår sida .., en i sig sjelf afsluten bild utaf en högre tingens ordning. Estlander Konsth. 218 (1867). Tala i afslutade, rundade perioder: sententias verbis finire, apte claudere, concludere. Cavallin (1875). S. Almquist i Verdandi 1884, s. 261 (se under AFSLUTNING 1 c). Det ligger i det högsta godas begrepp att det skall vara ett oföränderligt, inom sig afslutadt och fulländadt helt. Nyblæus Forskn. III. 1: 184 (1886); jfr I 1. — Anm. P. pf. afsluten, med den i bet. II vanliga starka böjningen, ersättes i bet. II 1 af den svaga formen afslutad, när en bitanke på fullkomlighet l. fulländning (jfr AFSLUTA I) tränger in.
2) (föga br.) utesluta, afskilja, afstänga. En annan sida, nationens religiösa vetande, har .. varit likaså afsluten från vetenskapens inverkan. Snellman S. arb. 2: 37 (1842). — refl. Sådana, som .. afslöto sig med kall och sjelfvisk stoicism mot det öfriga menniskoslägtet. Melin Jesu lefv. 3: 78 (1849, 1860). Den sjelfständighet, hvarmed de såsom afskilda enheter sig kännande folken afsluta sig från hvarandra. Bolin 1: 122 (1868).
Spoiler title
Spoiler content