SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1898  
AFSNUDDA a3v~snud2a, v. -ade. vbalsbst. -ANDE.
Etymologi
[af sv. dial. snudd, snibb, spets, ände, slutet af en sak. Rietz]
(föga br.) taga kanten l. spetsen af (ngt), afkanta. Det pelarepar, som är choret närmast, har mot öster sina 2:ne hörn afsnuddade. Bergman Gotl. o. Visby 34 (1858). Lindström Gotl. medelt. 1: 84 (1892). — jfr SNUDDA AF.
Spoiler title
Spoiler content