AFSPRICKA a3v~sprik2a, v. -er, -sprack, -sprucko, -spruckit, -sprucken. vbalsbst. -ANDE, -NING.
(föga br.) spricka l. brista sönder o. lossna. Äro .. några band (på tunnorna) afspruckna, så sättes nya uppå. Warg 650 (1755). Möller (1790). Vid nästa påeldning (i ugnen) falla dessa afspruckna stenar bort. I. Wahlman i Tekn. tidskr. 1895, A. K. s. 6. — Anm. Hellre SPRICKA AF (utom i part.).
