AFSPRUTA a3v~sprɯ2ta, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING. —
jfr SPRUTA AF.
1) (mindre br.) gm sprutning aflägsna l. lösrycka. I följd af oförsiktig strålföring blef hans hatt afsprutad. Den från ett filtrum afsprutade fällningen. Dalin (1850).
2) (föga br.) gm sprutning utkasta l. uttömma; bortspruta. Vi hafva a(fspruta)t hela vattenförrådet. Dalin (1850).
