AFSPÄNNA a3v~spän2a, v.3 -er, -spände, -spänt, -spänd. vbalsbst. -ANDE, -ING.
Etymologi
[möjl. bildadt af SPÄNNA, v.2, sidoform till SPÄNA, v.2, af SPÅN; kanske beror dock det bl. i lexika anträffade ordet på ett misstag af Möller]
(knappast br.) timmerm. afjämna l. släthugga (en brädvägg). Möller (1790). Heinrich (1814). Meurman (1846).
