SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1898  
AFSTRÄNGA a3v~sträŋ2a, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING.
Etymologi
[jfr d. afstrenge; jfr äfv. t. entsaiten]
(föga br. utom i p. pf.) aftaga l. aflossa strängarna på (ett stränginstrument). Dalin (1850). Man afsträngar först fiolen, då den skall lagas. Kindblad (1867). Cavallin (1875). — i bild. Jag måste åter fatta min afsträngade lyra. B. v. Beskow enl. SAOB (1870). — jfr STRÄNGA AF.
Spoiler title
Spoiler content