AFSTRÄNGA a3v~sträŋ2a, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING.
Etymologi
[jfr d. afstrenge; jfr äfv. t. entsaiten]
(föga br. utom i p. pf.) aftaga l. aflossa strängarna på (ett stränginstrument). Dalin(1850). Man afsträngar först fiolen, då den skall lagas. Kindblad(1867). Cavallin(1875). — i bild. Jag måste åter fatta min afsträngade lyra. B. v. Beskow enl. SAOB(1870). — jfr STRÄNGA AF.
