SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1898  
AFSTUKA a3v~stɯ2ka, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING.
Etymologi
[jfr ä. t. abstauchen]
— jfr STUKA AF.
1) tekn. gm slag afsnedda. Slaget (å släggor) bör vara plant och qvadratiskt med afstukade hörn och kanter. Wetterdal Grufbr. 133 (1878).
2) (hvard.) på ett förödmjukande l. dräpande sätt affärda; (grundligt) stuka l. kväsa. Han fick en grundlig afstukning.
Spoiler title
Spoiler content