SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1898  
AFSTUTSA, v. -ade.
Etymologi
[efter t. abstutzen; jfr d. afstudse]
(†) afkorta, förkorta; klippa, tukta. När (humlen) .., så högt man tycker likt (dvs. lämpligt) vara, har skutit, bör han agas och afstutzas. Salander 154 (1727). jfr anm. till AFSTUFFA. — jfr STUTSA äfvensom (AF)STUDSA.
Spoiler title
Spoiler content