AFSTYMMELSE a3v~stym2else, r. l. f.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[i senare tid upptaget efter sv. dial. åstymmelse Rietz 690]
(mindre br.) kvarlefva, lämning, återstod; ruin; spår. GHT 1873, nr 141 B, s. 1. De ännu rykande afstymmelserna (af en nedbränd byggnad). N. dagstel. 1876, nr 311, s. 3. De första träkyrkorna (i Danmark) .. äro länge sedan försvunna utan att hafva efterlemnat någon bestämdt påvislig afstymmelse. NF 3: 893(1879). jfr: Min stackars hattafstymmelse (dvs. hvad som återstod af min illa tilltygade hatt). Rydberg Rom. d. 271(1882). jfr Linder Regl. 205(1886). — jfr (TILL)STYMMELSE.
