SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1898  
AFSTÖPA a3v~stø2pa, v. -er, -te, -t, -t. vbalsbst. -ANDE, -NING (se d. o.).
Etymologi
[jfr d. afstøbe]
(numera mindre br.) gm stöpning l. gjutning afbilda l. efterbilda; afgjuta. Abgegossen, afstöpt, afguten. Lind (1749). Då man afstöper ett mynt i bly, fuktas myntet först något. N. W. Almroth enl. Kindblad (1867). — bildl. Lysander Skr. 163 (1866). — jfr STÖPA AF.
Spoiler title
Spoiler content