SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1898  
AFSÄLJA a3v~säl2ja (a`fsälja Weste), v. -er, -sålde, -sålt, -såld (se för öfr. SÄLJA). vbalsbst. -ANDE, -NING; -ARE; jfr AFSALU.
Etymologi
[fsv. afsälia; jfr ä. d. afsælge]
— jfr SÄLJA AF.
1) (numera föga br.) (eg.: sälja från sig; småningom) försälja l. sälja bort l. afyttra; sälja. Alla Kramhandlande .. blifva förbundne, at .. årligen emottaga et vist quantum Manufactur-varor til afsälgning. Oelreich 768 (1755). Boskaps-skötseln är i denna Skogbygd fördelaktig; så at Smör, Ost, Talg och tort Kött kunna afsäljas. Tiburtius Præs. i VetA 1761, s. 9. Slagtnöt .. drifvas .. till städerna att afsäljas. Chydenius 325 (1777). Leopold i 2 Saml. 10: 45 (1812). Öhrlander o. Leffler (1852). jfr Kindblad (1867). — (föga br.) refl.: gm säljande afhända sig. Herr A. har afsålt sig allt, hvad han ägde. Dalin (1850).
2) (föga br.) gm säljande afskilja l. afsöndra. Det område hvilket .. (år 1842) afsåldes från Mosebacke till Stockholms borgerskap. Lundin G. Sthm 107 (1882).
3) [jfr ä. d. afsælge] (mindre br.) sälja slut på (en vara); utsälja. Almqvist (1842). Kindblad (1867). I Augusti hvarje år skola lagren vara afsålda för att lämna plats för den nya skörden. GHT 1895, nr 231. s. 2.
Spoiler title
Spoiler content