SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1898  
AFSÄNKA a3v~säŋ2ka (a`fsänka Weste), v. -er, -te, -t, -t. vbalsbst. -ANDE, -NING (se d. o.).
Etymologi
[jfr d. afsænke, t. absenken]
1) (föga br.) om sjö l. vattenstånd i sjö o. d.: sänka. Afsänka Vennern en aln. Jennings Præs. i VetA 1761, s. 24. Afsänka vattu-horizonten uti Vennern. Därs. 6. jfr: Den föreslagna afsänkningen och regleringen (af flodområdet). G. Dalström i Tekn. tidskr. 1895, A. A. s. 23.
2) [jfr t. einen schacht absenken] bergv. drifva (ett schakt) l. bryta (en grufva) i riktning nedåt; göra djupare; sänka. Bergv. 2: 227 (1741). Nya Cron-Grufvan, på hvars Gång tvenne Schacht äro afsänckte. A. v. Swab i VetAH 6: 119 (1745). Igenom Schacht afsänkes Grufvan på djupet. Fischerström 1: 460 (1779). Uppf. b. 3: 112 (1873). Schaktet afsänkes .. för att bereda tillfälle att ingå med nya fältorter. Th. Nordström i NF 6: 60 (1882). B. Kjellberg i Jernk. ann. 1893, s. 310. jfr: Granitberget, hvaruti då til 56 famnars djup blifvit afsänkt. Rinman 1: 118 (1788). — jfr AFSÄNKNING 1.
3) [jfr t. bäume, nelken absenken] (föga br.) trädg. aflägga (se d. o. 16). Möller (1790). Schulthess (1885). — jfr AFSÄNKNING 3.
Spoiler title
Spoiler content