AFTUNNING a3v~tun2iŋ, sbst.1, r. l. f.; best. -en; pl. -ar.
vbalsbst. af AFTUNNA, v.1 — (föga br.) konkret: den del af ett föremål, som gjorts tunnare. Almqvist (1842). jfr: Resningens aftunning .. finnes endast der halftimmer och kantringsspant hafva sin plats. Witt 176 (1863).
