SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1898  
AFTVAGA a3v~tva2ga, v. -er.
Etymologi
[i anslutning till vbalsbst. AFTVAGNING o. p. pf. AFTVAGEN (af AFTVÅ) nybildad presensform; jfr mnt. afdwagen, t. abzwagen]
(föga br.) = AFTVÅ. — jfr TVAGA, v.
a) = AFTVÅ 1 a. Derigenom att orenligheten aftvages, öpna porerne sig. Westerdahl 365 (1764, 1768). Wetterbergh Genre. 35 (1842).
b) = AFTVÅ 1 b. All kötts och andans smittor osz aftwaga. Lybecker 202 (c. 1715; i rimslut). (De nydöpta liverna sågos) begifva sig till Düna, att genom flodens vatten .. åter aftvaga dopet. Strinnholm Hist. 4: 253 (1852). Hahnsson (1884).
Spoiler title
Spoiler content