AFTVINNA a3v~tvin2a, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING. —
jfr TVINNA AF.
1) (föga br.) fullständigt tvinna (garn), tvinna (garn) till slut. Dalin (1850).
2) (mindre br.) tvinna i tu. Till ämnet bestå dessa (dvs. snarorna) utaf åttadubbelt tagel, eller en glödgad messingstråd, som genom sin mjukhet icke kan aftvinnas. Svederus Jagt 192 (1832).
