SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1898  
AFTÖMMA a3v~töm2a, v. -er, -tömde, -tömt, -tömd (se för öfr. TÖMMA). vbalsbst. -ANDE, -TÖMNING (se d. o.).
Etymologi
[fsv. aftöma; jfr d. aftömme]
tömma ut l. ur. Dähnert (1784). — jfr TÖMMA AF.
1) (mindre br.) göra (ett kärl o. d. delvis l. helt o. hållet) tomt. A(ftömma) ett kärl till hälften. Dalin (1850). Efter kärlets aftömmande. Sv. reddej. enl. Kindblad (1867). Tekn. tidskr. 1879, s. 4.
2) (mindre br.) hälla ut l. slå bort (innehållet i ett kärl o. d. delvis l. helt o. hållet). A(ftömma) litet ur en vattuså. .. A(ftömma) allt vinet ur faten. Dalin (1850). Kindblad (1867). jfr: (Snäckdjurens) utvärtes körtlar retas at gifva ifrån sig deras (dvs. sitt) innehåll .. och således aftömas alla deras vätskor. A. Modeer i VetANH 14: 104 (1793).
Spoiler title
Spoiler content