SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1898  
AFVANDRA a3v~van2dra, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
Etymologi
[jfr d. afvandre, t. abwandern]
(föga br.) vandra bort l. åstad. Före middagen afvandrade vi igen. Gosselman Col. 2: 20 (1828, 1830). Dalin (1850). Anm. Hellre VANDRA AF (utom i part.).
Spoiler title
Spoiler content