AFVISKA a3v~vis2ka (a`fviska Weste), v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING. —
I. [efter t. abwischen; jfr d. afviske, holl. afwisschen] (†) i allm.: gm torkande aflägsna, torka bort. Om man klädher en purpur mantel vppå them (dvs. afgudarna), så moste man affwiska them stofftet som legger sigh ther på. Bar. 6: 12 (Bib. 1541). Thet (dvs. guldet) skijn intet, när man icke affwiskar rosten. Därs. 23. Lex. Linc. (1640, under detergeo, delino). Damb inne i (barometer-)röret är ej altid lätt at afviska. Leche i VetAH 24: 86 (1763). Sahlstedt (1773).
1) medelst viska aflägsna; viska bort. Almqvist (1842). Afviska dam, skräp af, från möblerna. Dalin (1850). (Betjänten) afviskade ett par damkorn från sammetsfracken. Lönnberg Cas. 84 (1882).
2) medelst viska befria från damm o. d. Möller (1790). Afviska en soffa. Dalin (1850). Ömtåligare sakers afviskande. Kindblad (1867). Afviska, afdamma .. säd .. abfledern. Jungberg (1873).
Anm. Ovisst är, om ordet i ett l. annat ex. från slutet af 1700-talet bör föras till I l. till II.
