SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1898  
AFVRIDA a3v~vri2da, v. -er, -vred, -vredo, -vridit, -vriden (se för öfr. VRIDA). vbalsbst. -ANDE, -NING.
Etymologi
[jfr d. afvride]
1) (†) gm vridning aflägsna (ngt från dess rätta form l. läge), förvrida. Distortio .. Affwrijdning ifrån rätta laget. Lex. Linc. (1640).
2) gm vridning frånskilja l. lösgöra. Lind (1749, under abdrehen). Gåsfötterne hållas .. öfver lågan ..(, hvarefter) det yttersta skinnet .. med hast uti handen afvrides. Warg 178 (1755). Foten af (silfver-)skålen var synbarligen afvriden. Tiden 1848, nr 141, s. 4. Tekn. tidskr. 1877, s. 161. Lårbenen (på fågeln) .. afvridas vid första leden. Hagdahl Kok. 557 (1879). (Polyper i näsan) borttagas genom afvridning, afklippning, afsnörning .. o. s. v. F. Björnström i NF 12: 1543 (1888).
3) gm vridning komma (ngt) att gå af l. brista; vrida i tu. Åtskillige löfträn .. blefvo af samma Orcan .. mitt på afvridne. SP 1779, s. 801. A(fvrida) en nyckel. Dalin (1850). Maskiner för (metall-)tråds afvridning, böjning m. m. O. Tingberg i Tekn. tidskr. 1891, s. 121.
Anm. I bet. 2 o. 3 hellre (utom i part.) VRIDA AF.
Spoiler title
Spoiler content