AFVÄLTRA a3v~väl2tra (a`fvältra Weste), v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
vältra (ngt) ned l. bort (från ngt). Hoo skall affweltra oss stenen frå graffwennes dör? Mark. 16: 3 (NT 1526). Afwältra, Revoluere. Lex. Linc. (1640). Ett till hälften afvältradt tak. Bellman 5: 246 (1782). Lundell (1893). — i bild. Ändtligen .. afvältrades en tung börda från grossörskans beklämda hjerta. C. F. Dahlgren S. arb. 5: 85 (1833). I dag har jag afvältrat från eder (Israels barn) Egyptens smälek. Jos. 5: 9 (öfv. 1896). — (föga br.) refl. Kongl. Maij:tt .. hade afwältrat sigh een tungh börda. RARP 7: 178 (1660).
Anm. Hellre (utom i part.) VÄLTRA AF.
