SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1898  
AGELIG, adj.
Etymologi
[af AGA, v. i bet. 1; sv. dial. agelig, fruktansvärd, farlig (jfr N. Linder i Sv. tidskr. 1872, s. 123), äfv. vågsam, djärf, bildar ej motsvarighet med afs. på bet., ej heller nor. ageleg, ä. d. avelig]
(†) som kan hållas i tukt o. (god) ordning, som låter tukta sig. Zuchtfähig, agelig, som kan agas och disciplineras. Lind (1749).
Spoiler title