[fsv. aghalös; jfr isl. agalauss, nor. aga-, agelaus, d. aveløs]
motsv. AGA, sbst.1 2—4: utan tukt l. (nödig) aga; tygellös; numera nästan bl. i ordspr. Itt aghalööst barn warder owyrdigt (dvs. själfsvåldigt), såsom en otam hest. Syr. 30: 8 (Bib. 1541). Then agelös lefwer han ährelös dör. Runius Dud. 2: 75(c. 1710); jfr Dalin Arg. 2: 205(1734, 1754), Almqvist(1842) m. fl. [jfr fsv. hva som agha lös lever ok lagha (dvs. lagha lös), han heþerlös dör, ä. d. hvo aveløs lever, han æreløøs døer]; jfr: Aghelös lefwer ärlös döör. Sv. ords. A 2 a(1604), jfr Grubb 10(1665), Serenius(1741), Sv. ordspråksb. 2(1865); jfr äfv.: Then Agelöst lefwer tas ährlöst af daga. Törnevall B 5 a (1694). Till dee agelöses och orckelöses (dvs. lättjefullas) straff och näpst .., som uthi tiänsten icke wele förrätta deres (dvs. sin) plicht, heller och wägra sigh att tiäna gott folck. RARP 4: 244(1649). När the (dvs. barnen) agelöst i sielfsvåld vuxit opp. Kolmodin Qv.-sp. 1: 70(1732). Et agalöst barn förderfvas snart. Nohrborg 977(c. 1765). Agelös, .. Castigationis vel disciplinæ expers. Sahlstedt(1773). Lundell(1893).
SAOB
