[af t. o. fr. agnat, af lat. agnatus, af lat. ad o. gnatus, ä. form för natus, född; jfr eng. agnate]
jur. blodsförvant på manssidan, fädernefrände. (Tvisten angick) icke allenast .. Churförsten, utan och hans Agnater. OSPT 1686, nr 2, s. 7.Höpken 2: 313(1756). Om af tvänne män i lika led, den ena var på manssidan, den andra på qvinnosidan beslägtad med den döde (agnater och cognater). Nordström Samh. 2: 191(1840). NF(1875).
