SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1898  
AGN 4n (a`gnar Weste) sbst.2, r. l. f. ((föga br.) m.: Weste (1807, ss. sg. äfv. n.), Dalin (1850, ss. sg. äfv. n.); (numera föga br.) n.: Polit. vis. 348 (1650), Chydenius 54 (1765), Modeer i VetANH 7: 270 (1786), J. G. Oxenstierna 2: 388 (1806), Weste (1807, jämte m.), B. E. Malmström 6: 39 (1845), Dalin (1850, jämte m.) m. fl. Stundom är det omöjligt att afgöra, om pl. af n. l. sg. i kollektiv anv. föreligger); best. -en, ss. n. -et; pl. -ar ((†) -or Lex. Linc. (1640, under vanno), Grubb 63 (1665), Risingh Landb. 48 (1671), Rothof 296 (1762); (†) -er Phrygius Föret. 32 (1620), Lex. Linc. (1640, under aceratus o. paleatus), Grubb 517 (1665)), ss. n. =. — Anm. Ordet brukas på grund af bet. företrädesvis i pl.; jfr Botin Sv. spr. 81 (1777). Weste (1807), Almqvist (1842).
Etymologi
[fsv. aghn, f.; jfr isl. ǫgn, f., nor. agn, n., grand, smula (Ross), d. avn(e), r., mnt. agen, f., ags. ægne, f. (meng. aw(e)ne, eng. awns, är sannol. nord. lånord), fht. agana, f., mht. agene, f., t. ahne, f., samt got. ahana; från germ. lånadt i fin. akana, agnar. Ordet är sannol. besläktadt med gr. ἄχνη, agnar (m. m.), o. föres af somliga till en indoeur. rot akh, af andra till den under AG, AX omtalade roten ak, vara hvass l. spetsig; se för öfr. Kluge uppl. 4 o. 5 (under ahne), Tamm Etym. ordb., Noreen Urgerm. lautl. 120, 131, 195, Fick 1: 349 samt K. F. Johansson i Bezzenb. Beitr. 19: 16]
1) blomfjäll, skärmfjäll, fröskal, borst o. d. i sädesax; öfverhufvud smått (l. lättare) affall vid tröskning (äfv. linbråkning o. d.); smolk; i sht i pl.
a) i eg. bet. Folcket begynte förtära mycket oäteligit, agner och mäsk. Phrygius Föret. 32 (1620). Halmen och agnarna (af bohvete) kunna äfven duga för hästar och Boskap til uppehälle. Bielke i VetAH 7: 42 (1746). Landtmannen (måste) mästadels stilla alla sina kreatur om vintern med halm, agnar och vippor. Linné Sk. 176 (1751). Agnar utaf .. hafra, ärter, bönor, hirts och lin. Rothof 5 (1762). Uti väl torra agnar kunna ägg förvaras öfver vintren. Fischerström 1: 25 (1779). Rätt liknar jag ett tröskadt agn. B. E. Malmström 6: 39 (1845). Sädesslagens frukter hafva blott agnar eller en tunn hinna utanpå fröet. Berlin Lärob. 68 (1880). — jfr BLOM-, GET-, HAFRE-, HAMP-, HVETE-, KORN-, LIN-, RÅG-, SÄDES-, ÄRT-AGN(AR) m. fl.
b) i mer l. mindre bildl. anv., i sht i liknelser, ordspråk o. d. Han skal försambla sitt hwete j ladhona, men aghnanar skal han brenna j ewinnerlighen eeld. Mat. 3: 12 (NT 1526); jfr β. Sielf äta miölet och spijsa migh medh agnarna. Gustaf ii Adolf 545 (1630). Gud sållar .. menniskiorna understundom, på thet agnarna, thet är, flärd och fåfengelighet måtte skiljas ifrån them. Spegel Pass. 119 (c. 1680). Den som lägger sig ibland agnar blir upäten af svin(,) qui brebis se fait le loup le mange. Deleen Meid. 218 (1825); jfr Kolmodin Qv.-sp. 1: 214 (1732; se under AGN-LIK). — särsk.
α) om ngt lätt, ngt som fort far undan l. försvinner l. skingras l. förströs. (Järnet, leret, kopparen osv. på afgudabelätet) wordo såsom agnar på enom sommorlogha (dvs. sommarloge), och wädhret bortförde thet. Dan. 2: 35 (Bib. 1541). Ps. 1: 4 (Därs.). All rikedom far bort, som agnar. Stjernstolpe Skr. 81 (c. 1815). Agnarna flyga gemenligen högre än den vigtigare kärnan hinner. Thomander Pred. 1: 538 (1849). Senatorerna skingras som agnar för vinden. Rydberg Rom. d. 90 (1882). Lätt som en agn. O. Levertin i Ord o. bild 1896, s. 51.
β) om ngt värdelöst l. underhaltigt, ofta i motsats mot hvete l. korn. Sälia agnar för korn. Am. 8: 6 (Bib. 1541); jfr a. Bästa Hwetet haar och Agnor (dvs. äfv. den bäste har sina fel). Grubb 63 (1665); jfr SAOB (1870). Man kastar intet bort kornet för agnernas skul (dvs. det, som är godt, bör ej förkastas för ett ringa fel). Grubb 517 (1665); jfr SAOB (1870). Din fiender som stoft och agn, / Skal himlen från dig rycka. Nordenflycht QT 1745, s. 41; jfr α. Åk, gyllne Tiggare, var stor, / Se an oss vandringsmän för agnar. Kellgren 2: 148 (c. 1780). Strö ut pengar liksom agnar. Lidner 2: 95 (1783). Plocka få vi mest på bara hällen / Uti en tid, som lutter agnar strör. C. G. Strandberg 5: 237 (1862). — jfr γ α'.
γ) (numera föga br.) om agn i ögat.
α') för att beteckna ngt, som i jämförelse med ngt annat är l. bör betraktas ss. obetydligt: grand (se d. o.). Tu seer en agn j en annars ögha, men j titt eghit ögha wardher tu icke warse en balk. Förspr. t. Rom. (NT 1526); jfr Mat. 7: 3.
β') om ngt, som vållar plåga o. verkar retande; jfr: (en) NAGEL (i ögat) [jfr t. ein dorn im auge, fr. une épine dans l'oeuil]. För dem (dvs. Sveriges fientliga grannar) .. är denna academien (i Lund) .. en stickande agn i ögonen. LUHist. 1: 215 (cit. fr. 1711). Denna .. (paragraf) blef ett agn i ögat .. för Stockholms stads borgerskap. Chydenius 53 (1765). jfr: Hvarföre drar du så fort en agn ur ögat, och dröjer / Långa år att frälsa din själ från frätande oro? Adlerbeth Hor. sat. 101 (1814).
2) bot.
a) blom- l. skärmfjäll hos gräsen. Festuca .. Små-axen lancett lika med blomhölster utan agn, spitsigt, förandes fram fyra blommor med agn. Linné Öl. 15 (1745). Arrhenius Bot. 105 (1845, 1859). Agn .. De blomfjäll hos gräsen, som omsluta dessas befruktningsdelar, och särskildt det merendels hinnaktiga fjäll, som ofta sitter fast vid frukten. N. J. Andersson i NF (1875).
b) (föga br.) om fruktvägg hos enfröig frukt. Agnarna på Fröen (hos Geum rivale) äro beklädda med långa stela hår. P. J. Bergius i VetAH 18: 121 (1757).
3) (†) zool. om de agnlika beståndsdelarna af de skal l. kalkar, som omgifva de enskilda koralldjuren. På buksidan (af sjöpennorna) befinna sig alla Bägare (dvs. kalkar), som gemenligen bestå af fina agn eller taggar. Modeer i VetANH 7: 270 (1786).
Ssgr: (2) AGN-BETÄCKNING3~020. bot. den betäckning af agnar, som hos gräsen innesluter befruktningsdelarna. Arrhenius Bot. 105 (1845, 1859).
(1) -BINGE~20. Schulthess (1885).
(2) -BLAD~2. bot. Marklin 389 (1818). Agnblad l. Fästefjäll .. kallas hos vissa slägten af .. gruppen Compositæ de fjäll, hvilka, liksom förändrade skärm, betäcka det gemensamma fästet mellan blommorna. N. J. Andersson i NF (1875).
(2) -BLOMMIG~20. bot. försedd med agnar ss. blomhylle. Dalin (1850). Lundell (1893).
(2) -BLOMSTRIG~20. bot. De enhjertbladiga växterna .. indelas .. i fyra serier .. 4 ser(ien) agnblomstriga, Glumifloræ, hvilkas blommor omgifvas af tvänne torra skärmfjäll, s. k. agn. Areschoug Växt. 56 (1878, 1885).
(1) -BOD~2. (agne- Lex. Linc. (1640, under palearium)) Lind (1749, under spreu-boden). Agnbod af timmer. PT 1892, nr 67 B, s. 2. —
-BORST~2. i sht bot. Marklin Reg. (1818). Agnborst .. kallas den borstformiga, vridna eller raka, ofta mycket styfva och sträfva spets, i hvilken medelnerven vanligen utlöper hos gräsblommans agn eller fjäll. N. J. Andersson i NF (1875).
(1) -BRÖD~2. (agne- Helsingius (1587), Linné Ungd. 2: 250 (1734)) Linné Ungd. 2: 331 (1734). Lind (1749, under kafficht). G. Adlersparre i LBÄ 29—31: 110 (1799). Ahlman (1872).
-BÄRANDE~200. zool., bot. Spröt, Antennæ .. Kallas i anseende .. til skapnaden .. Agnbärande, Setariæ. Retzius Djurr. 177 (1772). Marklin (1818).
-FRI~2. Törnsten 3 (1787). Hagberg Shaksp. 6: 35 (1849).
-FULL~2. (agne- Wollimhaus Syll. (1649), Juslenius 2 (1745)) Björkman (1889).
(1) -GNÖST. (agne- Wollimhaus) (†) förvaringsrum för agnar. Wollimhaus Syll. (1649).
(1) -GROP~2. (agne- Lex. Linc.) Lex. Linc. (1640, under palearium).
(1) -HUS~2. = -BOD. Kalm 2: 340 (1756). Ahlman (1872).
-HVETE ~20. (föga br.) vanliga hvetet, Triticum vulgare Lin. Boije 244 (1756). Kalm 3: 197 (1761).
(1) -KAKA~20. (agne-) Agne kakor. Vg. fornm. tidskr. 6—7: 51 (1755).
(1) -KÄTTE~20. (-kitte Lind) (numera föga br.) Lind (1749, under spreu-kasten). jfr Freudenthal o. Vendell Est.-sv. dial. 271 (1886).
-LIK~2, adj. (agne- Kolmodin) Eho sig giör gemen, och blandar sig med agnar, / Han achtas agnelik, och kastas vt för svin. Kolmodin Qv.-sp. 1: 214 (1732). Hornberg .., hvilket består af fina agnlika fjäll. Rinman 1: 800 (1788). Lundequist 475 (1855). bot.: Den fribladiga (blomkronan kan vara) .. agnlik (glumacea). Agardh Bot. 1: 348 (1830).
(1) -LOFT~2. Lind (1749, under spreu-boden).
(1) -LÅR~2, r. (agne- Lex. Linc. (1640)) Ekblad (1764).
(1) -MJÖL~2. Bröd af agnmjöl. AB 1831, nr 77, s. 3. —
-MÄRR. (agna-) [jfr fsv. agnabaker, m., om sädestjuf] (†) okvädinsord: tjufstrykerska; kanske eg.: en som drar hem säd från åkern. Tin agnamärr. Rondeletius 40 (1614).
(1) -ROST~2. Med denna (på gräsväxternas blad utvecklade) gräsrost — Puccinia graminis — bör icke förväxlas en annan art, hvete- eller agnrosten — Puccinia straminis. N. J. Andersson i LAT 1867, s. 25. Juhlin-Dannfelt 335 (1886).
-SKAL~2. Arrhenius Bot. 105 (1845, 1859). De frukterna omgifvande fjällen eller agnskalen (hos gräsen). Fries i UVTF 25: 48 (1880). Juhlin-Dannfelt 218 (1886).
Spoiler title