AGORAFOBI ag1åra1fåbi4 l. ag1ora1fobi4 l. -af1-, l. 010—, r. (l. f.); best. -en, äfv. -n.
Etymologi
[af t. agoraphobie, bildadt 1872 af K. F. O. Westphal utaf gr. ἀγορά, torg, o. φόβος, fruktan]
med. sjuklig fruktan för (l. känsla af svindel o. ångest vid) passerandet af öppna platser (torg, breda gator osv.) l. under vistelsen i stora rum (teatrar, kyrkor osv.); torgskräck. F. Björnström i Ups. läkaref. förh. 8: 105(1872). NF 19: 106(1895). Vid gången öfver torget ryste jag och förstod först riktigt hvad som menas med agorafobi. Hallström En g. hist. 165(1895). Gadelius Tvångstankar 81 (1896).
