publicerad: 1898
Ordformer
Etymologi
[jfr t. ajustieren, af fr. ajuster, med anslutning till juste, lat. justus, bildadt af ffr. ajuster, ajouster, mlat. adjuxtare, af lat. ad, till, vid, o. juxta, bredvid]
göra i ordning. — jfr JUSTERA.
1) med personobj.
a) (numera mest hvard.) refl.: ordna sina kläder, sitt hår osv. Ajustera sig, snygga och pryda sig. Swedberg Schibb. 215 (1716). Sedan jag .. någorlunda ajusterat mig framför vikens klara spegel. Blanche Bilder 3: 70 (1864). NF (1875).
b) (numera föga br.) i annan anv.: färdigkläda. Den, som .. skulle börja ajustera frun. Lovén Folkl. 89 (1847; i en lek); jfr under AJUSTIS.
2) (numera mindre br.) med sakobj.: sätta l. jämka till rätta; lägga sista hand vid. En .. hög Coeffure (dvs. hårklädsel), hvilken en Hårfriseur .. håller på at ajustera. SP 1779, s. 539. Han .. ajusterar sin peruk. Atterbom Siare VI. 1: 251 (1852); jfr Lannerstierna Äfvent. 12 (1790). En ajusterade sin klädsel, en annan slätade sitt hår. Lundquist Gontscharow 63 (1887).
Spoiler title
Spoiler content