AJUSTIS a1ʃysti4s l. aʃ1-, r. (l. f.); best. -en.
Etymologi
[bildadt med fransk ändelse af AJUSTERA]
(numera föga br.) eg. vbalsbst. till föreg. — mer l. mindre konkret: sätt att vara klädd; klädsel, toalett, dräkt. I Orsa kyrka hade man tillfälle att betrakta (dal-)folkets ajoustice. Linné Ungd. 2: 259 (1734). Kexel 1: 169 (1789). Deras (dvs. nordtyskornas) ajustice är vanligen stel och smaklös. Snellman Tyskl. 364 (1842). jfr: Fruns Ajustice. Lovén Folkl. 88 (1847; namn på en lek).
