AKROAMATISK ak1råama4tisk l. akrå1-, äfv. -ω-, adj.
Etymologi
[jfr t. akroamatisch; jfr äfv. eng. acroamatic; af gr. ἀκρόαμα, n., ngt åhördt, af gr. ἀκροᾶσϑαι, höra, åhöra]
eg.: åt åhörare l. gm muntligt föredrag meddelad; i sht ped., särsk. i uttr. akroamatisk metod, den undervisningsmetod, hvarvid läraren ensam talar, under det att lärjungen är blott åhörare (motsatt: EROTEMATISK). Holmberg(1795, under acroamatique). Grenander Niemeyer 112(1805). Lindblom Log. 231(1836). NF(1875). — (föga br.) i utvidgad bet., om föreläsning o. d.: strängt vetenskaplig, esoterisk. NF(1875).
