SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1898  
AKVATINTA ak1vatin3ta2, äfv. a1kva-, äfv. 1040, r. l. f. (n. Dalin (1850)); best. -n.
Etymologi
[jfr t. aquatinta, fr. aqua-tinte, af it. acqua tinta, lat. aqua tincta, färgadt vatten]
1) mål. färgämne, bestående af tusch, bister l. sepia, upplöst i vatten. Upmark i NF 1: 932 (1876).
2) mål. sätt att gravera, åsyftande likhet med teckning l. målning i tusch, bister l. sepia; akvatintamaner; konkret, om konstalstret: akvatintagravyr. Boye (1833). Dalin (1850). (P. Nordqvists genremålning) Kaffebeslaget .., graveradt i aqvatinta af Heland. Eichhorn i NF 11: 1327 (1887).
Ssgr (mestadels till 2): AKVATINTA-GRAVYR1030 ~02. Upmark i NF 1: 932 (1876).
-GRAVÖR~02. NF 1: 325 (1875).
-KONST~2. Estlander Konsth. 477 (1867).
-MANER~02. Akrell .. öfvade aquatintamaneret. Estlander Konsth. 478 (1867). Upmark i NF 1: 933 (1876).
(1) -TECKNING~20. Upmark i NF 1: 932 (1876).
Spoiler title