AKVAVIT ak1vavi4t, äfv. a1kva-, äfv. -vit4 (aquavi´t Weste), r. (m. Weste(1807); f. Wenström(1891)); best. -en; pl. -er (Fischerström 3: 333(1781)).
Etymologi
[jfr d. akvavit, t. aquavit, af lat. aqua vitæ, lifsvatten; jfr äfv. fr. eau de vie samt med afs. på den urspr. bet. VISKY]
(ett slags finare) brännvin. Stiernhielm Bröll. 149 (c. 1650). Hiertstärkand aqvavit. Düben Sat. 77(1722). Aquavit, renadt bränvin, som fordom kallades lifsvatten och då endast nyttjades såsom medicin. Pfeiffer(1837). Aqvaviten är stark. Hultin V. skr. 10(1869). — glas brännvin (af ett visst slag). Jag (har) skorpan mellan knogen, / Med en liten aqvavit. Bellman 6: 324(1789).
