AKVEDUKT ak1veduk4t, äfv. a1kve-, r. l. m.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. aquädukt, eng. aqueduct, af lat. aquæductus, vattenledning]
(ett slags) vattenledning; byggd kanal, hvarigenom vatten ledes öfver l. under jorden l. öfver l. under en flod l. kanal. OSPT 1686, nr 17, s. 5. Campagnan med dess .. forntidssmycken af aquäducter och griftvårdar. Atterbom Minnen 282(1818). Från den sista dammen leddes (vattnet) .. vidare genom en aquædukt (byggd vattenledning) till Bethlehem. G. E. Beskow Resem. 106(1861, 1881). Aquedukter, afloppshvalf för mötande bäckar och åar. Ill. Sv. 1: 402(1866, 1882; i beskrifning öfver Göta kanal). Oscar II Skr. 3: 267(1888). En ofantligt stor, med vatten fylld järnränna .. är lagd öfver vattenfallet. Detta är den ryktbara akvedukten vid Håfverud. Folksk. läseb. 229(1892).
