ALIKVANT (om uttal se föreg.), r. l. m.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. o. fr. aliquante]
(numera knappast br.) mat. del, som vid division icke går jämt upp i det hela; ojämn del. Således är 3 en Aliquot och 2 en Aliquant af 9. Björkegren(1784, under aliquote). Så .. äro 5, 7 .. aliqvanter till 16. Nissen i NF(1875). — jfr föreg.
