SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1898  
ALKEMISTISK al1ɟemis4tisk (alchymi´stisk Weste), adj. till ALKEMIST l. ALKEMI. (alchimistske (pl.) Sigfridi (1619). alchymistisk Dalin (1734, 1754), Almqvist Guldmak. 12 (1865). -che- Wallerius i VetAH 15: 258 (1754); -ke- Wikforss (1804, under alchemistisch) osv.); -T, adv.
Etymologi
[jfr d. alkemistisk, alkymistisk, t. alchimistisch]
Sigfridi b 1 b (1619). En flaska af en Alchymistisk Essence, som skulle kunna förvandla alla Metaller i guld. Dalin Arg. 2: 282 (1734, 1754). Ända till sextonde århundradet har Kemien inga andra än Alchymistiska skrifter att uppvisa. Conv.-lex. (1821). Alkemistisk hemlighetsfullhet. Estlander Konsth. 180 (1867). De s. k. alkemistiska elementen, mercurius och sulfur. C. W. Blomstrand i UVTF 14: 6 (1875). En alkemistisk vän och medbroder. Odhner G. III:s hist. 2: 197 (1896). Ett alkemistiskt laboratorium. O. Widman i Nord. tidskr. 1897, s. 8. — jfr ALKEMISK.
Spoiler title