SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1898  
ALLOPATI al1åpati4 l. al1ω- l. al1o-, l. 0104, r. (f. Rydqvist); best. -en, äfv. -n.
Etymologi
[af t. allopathie, som, i likhet med föreg. o. närmast följ. ord, jämte deras motsatser, HOMÖOPATI osv., c. 1810 bildades af homöopatiens upphofsman, Hahnemann, utaf gr. ἄλλος, annan, o. -παϑεια, af πάϑος, lidande; jfr fr. allopathie, eng. allopathy]
benämning (urspr. använd af homöopater) på den vanliga metoden att bota invärtes sjukdomar gm att använda sådana läkemedel, som hafva en med sjukdomssymtomen olikartad verkan. Liedbeck Hahnemann Kort begr. 42 (1835).
Spoiler title
Spoiler content