SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1898  
ALLTFORT altfω4rt (alltfórt Almqvist (1842)) l. ALLT FORT al4t fω4rt, adv.
Etymologi
[jfr holl. al voort, t. immerfort]
— jfr FORT, adv.
1) (†) = ALLTJÄMT 1. (Hvarje furste önskar) at hans Barn och Barnabarn alt fort skulle blifwa wid Regementet (dvs. regeringen) medan werlden stodo (dvs. stode). Rudbeckius Kon. reg. 486 (1620). (Gud) skyddar migh alt fort. Ps. 95: 1 (1695); jfr Ps. 33: 1 (1819). Göransson 1: 185 (1875). gå alltfort; se under o. jfr FORTGÅ.
2) (numera föga br.) = ALLTJÄMT 2. A. Oxenstierna Skr. 1: 15 (1605). Polidor haffuer värffuat till 200 båssmän och värffuer altfort. G. Oxenstierna i Oxenst. brefv. 3: 49 (1623). Tidens ström dref alltfort till studium af de Aristoteliska skrifterna. Strinnholm Hist. 3: 870 (1848). Likväl syndade de alltfort. Psalt. 78: 32 (öfv. 1897). — med koncessiv bibetydelse. (Om den anskaffade soldaten rymde l. dog,) då war samma Hufwudbonde (dvs. förman för en rote) altfort skyldig .. skaffa karl i stället. G. Duwall i HSH 31: 213 (1667). — jfr: Allt fort och fort. S. Columbus Vitt. 70 (1669).
Spoiler title
Spoiler content