SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1898  
ALLUVIAL al1ɯvia4l l. 0104, adj.
Etymologi
[jfr t., eng. o. fr. alluvial samt ALLUVIUM]
bildad gm uppsvämning; särsk. geol. om jord(lager): i jämförelsevis sen tid afsatt. Hisinger Ant. 7: 40 (1840). Nathorst Jord. hist. 1073 (1894). jfr: Sekundärt guld i de lösa jordlagren .. kallas vanligen alluvialt. SDS 1897, nr 302, s. 2.
Ssgr: ALLUVIAL-BILDNING1003~ l. 0103~20. A. Erdmann Bergart. 77 (1855). E. Erdmann i NF 1: 499 (1875; se under ALLUVIUM).
-BÄDD~2. Mägtiga alluvialbäddar af sand och mylla. Hisinger Ant. 4: 15 (1828).
-FORMATION~002. Hisinger Ant. 4: 208 (1828).
-JORD~2. Stiernstolpe Cuv. 90 (1821). Alla Skandinaviens bördigaste landsträckor utgöras af öfvergångs- och yngre bildningar, betäckta af alluvialjord. Fries Utfl. 3: 154 (1864).
-LAGER~20. Hisinger Ant. 4: 31 (1828).
-LAND~2. P. S. Munck af Rosenschöld i SKN 1841, s. 262 a. (Kaldéen) eger .. helt och hållet karaktären af ett alluvial-land. E. H. Tegnér i UVTF 12: 39 (1875).
-LERA~20. A. Erdmann Bergart. 186 (1855).
-PERIOD~002. Nutidens eller alluvialperiodens formation, under hvilken menniskan först uppträdde på jorden. Ill. Sv. 1: 16 (1866, 1882).
-SAND~2. Alluvial- eller sväm-S(and). Juhlin-Dannfelt 348 (1886).
-SLAM~2. Topelius i Finland 16 (1893).
-SLÄTT~2. Amasonflodens alluvialslätter. Lindström Bates 210 (1872). NF 2: 568 (1877).
Spoiler title
Spoiler content