SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1898  
ALLVAR, adj.; adv. -T; l. ALLVARE l. ALLVARA, adj.
Ordformer
(-var Jak. 5: 16 (Bib. 1541), Leopold 2: 426 (1790, 1815) m. fl. -vart (adv.) G. I:s reg. 7: 136 (1530) osv. — -vare Stiernhielm Herc. 307 (1668). -vara Jak. 5: 16 (NT 1526), Törnevall B 6 a (1694). alffuarda Tegel G. I:s hist. 1: 162 (1622; i vissa exemplar: aff rätta alffuarda och Meeningh, där ordet är sbst.). Ovisst är, om denna form hör till en nom. på -a (jfr allvara) l. är ack. sg. f. af ett på konsonant slutande adj.)
Etymologi
[fsv. alvar, adj.; se för öfr. ALLVAR, sbst.1]
Anm. I vissa fall kan icke säkert afgöras, om adj. allvare, -a l. böjda former af adj. allvar föreligga.
(†) allvarlig, allvarsam. — särsk.
1) motsv. ALLVARLIG 2, ALLVARSAM 2; jfr ALLVAR, sbst.1 1. En retferdugs mandz bön förmåår mykit ther hon alwara är. Jak. 5: 16 (NT 1526; Luther: ernstlich). Nyktert lefwerne, lust til ährligheet, alware wijsdom, / Leda dig in opå .. Dygdenes stenige foot-spor. Stiernhielm Herc. 307 (1668). Hafwa .. Et alfwart upsåt, at wilja bättra sit lefwerne. Svebilius Kat. 313 (1688). Wercka i migh alfwar boot; / At jagh ondskan hata må. Ps. 139: 2 (1695). Salig är then alfwart sträfwer / Efter sann rättferdighet. Därs. 198: 5. En ren och alvar Ifver. Dalin Vitt. I. 2: 48 (1743). Leopold 2: 426 (1790, 1815). — särsk.
a) motsv. ALLVARLIG 2 c, ALLVARSAM 2 e. Allffvartt straff. RP 7: 270 (1638).
b) motsv. ALLVARLIG 2 d, ALLVARSAM 2 e slutet. Jagh alfwart säger tigh, / Wijk hän ifrån osz hasteligh. Brasck Ap. g. I 4 b (1648). Den stoora Gudens alfwara befallning. A. Wollimhaus i 2 Saml. 1: 118 (c. 1669).
c) åtföljdt af prep. till; jfr ALLVAR, sbst.1 1 e β. Såsom han (dvs. en uppenbar syndare) är alffwar til synden, fins han och alffwar til bätringen. Baazius Upp. 31 a (1629).
d) motsv. ALLVARSAM 2 f slutet, ss. adv.: ordentligt, mycket, riktigt. G. Fincke i FH 3: 203 (1553). Therföre skulle hans kära moder .. icke alffuart wille kennas wedh honom, att han bleff affladt och född för än theres bröllop stod. Svart G. I:s kr. 109 (1561). Baazius Upp. 6 b (1629).
2) motsv. ALLVARSAM 1 a α. Then samme kan hengia hoffuudhet och see alffuart vth. Syr. 19: 23 (Bib. 1541).
3) = ALLVARLIG 3. Sone Öde och bonden i gården voro starka, frimodige och alfvare karlar. Hyltén-Cavallius Vär. 2: 391 (cit. fr. 1615).
Spoiler title