ALLVETENHET al3ve1ten~he2t, äfv. 3~201, sällan 040~1 (allve´tenhet Weste; àllvetänhét Almqvist), r. l. f.; best. -en.
Etymologi
[med anslutning till adj. ALLVETANDE bildadt efter t. allwissenheit; jfr d. alvidenhed, nt. alwetenheit, holl. alwetendheid]
egenskapen l. förhållandet att vara allvetande. Rudbeckius 2 Pred. D 3 a(1622, 1637). (Guds) allvetenhet, at han vet alt hvad som är, eller kan vara, eller har händt, eller skal hända, eller kan hända. Nohrborg 93(c. 1765). Märkliga prof af antiqvarisk lättro, förenade med skrytet af historisk allvetenhet. Leopold 6: 94(1803); jfr ALLVETANDE, adj. b.(Guds) allvetenhet förutsåg den fria menniskans fall. Franzén Pred. 2: 3(1842).
