SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1898  
ALSTRINGSROT, f.
Etymologi
[Ordets förra led är sannol. ombildning af ett främmande ord; jfr ä. d. astrentz, astrix, ä. t. astrentz, astriz, ostriz, fr. ostruche, austruche (hvaraf det af Linné upptagna namnet Ostruthium), mlat. astrantia. Då växten ansågs inverka på aflingskraften, ligger det nära att antaga, att ombildningen skett under anslutning till ALSTRING, förutsatt nämligen att d. o. varit i bruk redan i början af 1600-talet (jfr den inledande anm. till ALSTER, sbst.2) l. ock möjl. till ALSTER, sbst.2]
(†) växten Imperatoria Ostruthium Lin. I. Erici 1: 155 (c. 1640). Magistrantia, Imperatoria .., vulgo Astrentium & Astrantia. Mestareört, Fröken, Stäkreört, Alstringzroot, Halört. Franckenius Spec. C 3 a (1659).
Anm. Det af Stiernhielm Fateb. C 4 a (1643) efter J. Bureus ss. nerkiskt dialektord anförda o. med ”stäkört” förklarade alstrila kan uppfattas ss. beroende på anslutning till l. ombildning af de utländska namnen på alstringsrot (se ofvan). Ordets senare del sammanhänger möjl. med sv. dial. strela, fördela i fina vattenstrålar, spruta fint (Rietz), nor. strila, utsända en tunn stråle; jfr de i sådant fall analogt bildade växtnamnen SKVÄTTA o. STRÄTTA.
Spoiler title