ALTERNATIV al1ternati4v l. -är-, l. 01—, adj.; adv. -T.
Etymologi
[af t. alternativ, fr. alternatif, af mlat. alternativus; jfr eng. alternative samt ALTERNERA]
eg.: (om)växlande, skiftande; så beskaffad l. innebärande l. angifvande, att ett af två (l. flere) ting måste väljas, hvarvid valet af det ena inbegriper förkastandet af det (l. de) andra. Han framställde två alternativa möjligheter. Ett alternativt förslag. — särsk.
a) ss. adv.: omväxlande, skiftevis, turvis; på ett sådant sätt, att det ena l. andra måste väljas. Dalin (1850). Ibland dessa (gäll) förekomma .. åtskilliga, som äro alternativt konsistoriella och regala, eller alternativt konsistoriella och patronella. Svedelius Statsk. 1: 29 (1868). Tyska språket .. alternativt valfritt. Redog. f. h. lärarinnesem. 1894, s. 7; jfr b. — ss. (ett) alternativ. Vilkoren äro a(lternativt) uppställda. Hahnsson (1884). Odhner G. III:s hist. 1: 199 (1885; om tre angifna möjligheter).
b) i utvidgad anv., om det andra (af två ting), som i stället väljes l. kan väljas. En alternativ plan uppgjordes för den händelse att den första skulle misslyckas.
c) [jfr motsv. uttr. i fr. o. eng.] jur. i uttr. alternativ obligation. Om föremålet för en obligation, eller det, som skall præsteras, icke är fullkomligen bestämdt, utan antingen ett, eller ett annat, eller ett tredje o. s. v. .. så kallas obligationen alternativ. Schrevelius 2: 349 (1847, 1857).
Ssgr: ALTERNATIV-ELD1003~ l. 0103~2. artill. Alternativ-eld. Omvexlande eld från ett artilleri, då en del af batteriet går på kort afstånd framföre, medan den andra delen ger eld, och så omvexlande. Konv.-lex. (1856). —
