SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1898  
ALUNSKIFFER a3lun~ʃif2er, r. l. m.; best. -n; pl. (i bet. olika slag af alunskiffer) -skiffrar (Fischerström 1: 88 (1779), Uppf. b. 4: 455 (1873)). (se för öfr. SKIFFER)
Etymologi
[jfr t. alaunschiefer, äfvensom ALUN o. SKIFFER]
svafvelkisblandad lerskiffer, som användes ss. råmaterial vid alunberedning. Bromell Bergart. 11 (1730). God svart Alun-Skiffer. Linné Öl. 78 (1745). Alun-Skifver .. Är en skifrig stenart ..; är .. ofta så alunrik, at då stenen vätes med tungan, upkommer en alunsmak. Wallerius Min. 163 (1747). På 3 à 6 famnars djup låg rena Alun-skifren. Linné Sk. 120 (1751). Alunskiffer .. är en intim blandning af lera, fältspat, svafvelkis och organiska ämnen. Cleve i NF 1: 573 (1875).
Ssgr: A: ALUNSKIFFER-BROTT3010~2. Andrarums Alunskifferbrott. B. R. Geijer i VetANH 7: 38 (1786).
-BRUK~2. murbruk, beredt med alunskiffermjöl. Tekn. tidskr. 1883, s. 12.
-LAGER~20, n. Berzelius Kemi 5: 1174 (1828).
-MJÖL~2. SvT 1852, nr 208, s. 3. Brändt Alunskiffermjöl .. är ett temmeligen godt Cement såsom tillsats i murbruket. Rothstein 196 (1856, 1875).
B (föga br.): ALUNSKIFFERS-HVARF3010~2. Hisinger i VetANH 18: 35 (1797).
Spoiler title