AMBITIONERA am1bitʃωne4ra l. ambit1ʃ-, l. -e3ra2, l. -iʃ-, v. -ade. vbalsbst. -ANDE.
(mindre br.) ärelystet eftersträfva, göra till en ambitionssak. Om hädanefter de, som blifva Grefvar ock Friherrar, blifva sittiande på sina ställen (vid ståndets sammanträden), så lära intet så många ambitionera den hedern. 2 RARP 3: 307 (1723). Sin välförtjenta namnkunnighet såsom Poet ambitionerade han (dvs. Voltaire) at öka med anseende af en djupsinnig Philosoph. SP 1779, s. 350 (efter eng. orig.). Atterbom LÖ 2: 359 (1827). Han ambitionerar svärdsorden. Almqvist (1842). Dalin (1850).
